Viljan växer

Noam växer och växer, och förändras i takt med att hon utvecklas.

Från att ha varit en liten bebis, vars far i början oroade sig och trodde det var något fel på för att hon inte "kunde" gråta eller skrika, så har hon utvecklats till en dam med stark vilja.

Bland annat så tycker hon numera att det är rätt trist att ligga i vagnen. När hon fått nog börjar hon helt enkelt gråta eller prata med en väldigt arg ton. Om man då stannar vagnen och plockar fram bärselen istället, så skiner hon direkt upp i ett stort leende, eftersom hon snabbt lärt sig att synen av selen innebär att hon ska få komma upp ur vagnen.

Och om man sitter och leker med henne och för ett ögonblick tittar bort, eller än värre lämnar rummet en stund, så kan hon bli riktigt förbannad.

Och slutligen, att vara hemma en hel dag och bara ta det lugnt, det står inte högt på Noams lista över roliga saker. Tjejen vill att det ska hända något, helst hela tiden.

Det är lustigt, när jag läser i en bok jag har, om barnets utvecklingsfaser, så stämmer det mesta exakt. Boken ger bl a exempel på beteenden kring den ålder Noam är i nu, och följande utdrag ur boken skulle lika gärna kunna vara skrivna om Noam:

"Hon är kinkig när hon vill ha uppmärksamhet. Man måste leka med henne och sysselsätta henne. Bara man gör det är allt bra."

"Om man går ut ur rummet så får hon en skrikattack."

"Hon har börjat hävda sig mer och mer. Hon ställer krav och beordrar ilsket att man ska komma eller stanna kvar hos henne."

Riktigt kul att en stark vilja börjar visa sig.

Premiär x 3

Den sker många premiärer just nu.

För några dagar sedan köpte vi en hög barnstol till Noam. En sådan som når upp til höjd med matbordet. På så sätt kan hon sitta med när vi äter. Eller sitta och leka med saker framför sig, eftersom den har en bricka. Eller bara sitta i när vi lagar mat, bakar eller dylikt, eftersom hon får bättre uppsikt från den än från golvet.

I dag tog vi dessutom ut liggdelen ur vagnen. Eftersom Noam vänder och vrider sig så mycket nu, så känder inte liggdelen säker längre, Istället använder vi nu bara sittdelen, i liggande ställning, eftersom man till denna har bälten, som man kan spänna fast den lilla slingrande damen i.

Och så den största premiären av alla. Det där som man inte fattade hur stort det var innan man själv fick barn. Det där som gör att hon helt plötsligt känns så mycket större. Jag talar självklart om smakpertionerna.

Noam har alltså idag, för första gången, smakat på mat. Potatispuré stod på menyn. Hon gapade glatt varje gång jag gav henne skeden, men jag betvivlar att speciellt mycket hamnade i magen på henne. Hon visste liksom inte vad hon skulle göra med det där konstiga som hamnade i munnen, så det mesta rann sakta ut i mungiporna.

Vi filmade dock självklart denna stora premiär, så jag kommer att lägga upp filmsnutten här så småningom.