Att bli lämnad på förskolan

Efter dina tre inskolningsdagar på förskolan, då jag var med dig, hade du två-tre dagar då du var lite ledsen när vi lämnade dig på förskolan. Det gick dock över jättesnabbt enligt pedagogerna. Sedan dess har du bara ryckt på axlarna när vi lämnat dig på förskolan. Inte varit ledsen alls. Puss. Kram. Hej då. Det har varit skönt.

Men denna veckan, efter att du varit ledig torsdag, fredag, måndag, har du under tre dagar varit jätteledsen när vi lämnat dig. Du har inte velat att vi ska gå och när vi gjort det så har du gråtit ledsen och arg. Det gör såklart ont i hjärtat. Pedagogerna har dock sagt att det snabbt går över.

Idag stannade jag ändå kvar en bit ifrån förskolan för att titta på dig på avstånd för att se om det verkligen gick över snabbt och hur du verkade. Pedagogen Maja och du gick in i skjulet där ni brukar få välja leksaker. Jag hörde att du grät i en minut, sen kom ni ut ur skjulet med en hink och spade, du fortfarande i Majas famn, men jag hörde att du lät glad på rösten när du sade något.

Tryggt kändes det för mig. Och jag kunde lugnt gå till jobbet. Hoppas dock att du snart kommer att vara ditt vanliga, glada jag, och uppskatta att bli lämnad på förskolan.

Uppdatering - ett år senare

Slutade skriva för över ett år sedan. Insåg i dag att det var dumt. Som förälder glömmer man så lätt när, var och hur saker händer, eftersom barn utvecklas i en sådan snabb takt att man knappt hinner med. Bestämde därför att börja skriva igen. För Noam. Till Noam. Så att du, Noam, kan läsa detta när du blir äldre och börjar undra hur du var, hur saker var, när du var liten.

Du är nu ett år och snart åtta månader. Du började förskolan för två månader sedan, och du älskar det. Du verkar tycka allra mest om Saga, en kompis som är ungefär lika gammal som du.

Vi misstänker att du börjar komma in i den s k två års trotsen. Du, som alltid varit ett otroligt glatt och förnöjt barn, har helt plötsligt börjat vara väldigt arg, väldigt ofta. Det är ofta svårt att förstå vad du vill. Du vill ut när du är inne, du vill in när du är ute. Du skriker efter mat, men vill inte äta när det serveras. Du säger nej till det mesta när du är på det humöret. Och om vi förstår vad du vill, men ändå inte kan låta dig få din vilja igenom, så blir du jättearg. Du är självklart världens underbaraste barn ändå, men ibland är det lite svettigt för dina föräldrar just nu.

Du älskar att dansa och sjunger glatt med till Beyonces "Halo" och "All the single ladies". På förskolan säger de också att du tycker mycket om att dansa och sjunga. "Rockspindeln" är en favorit. Om du är på dåligt humör brukar jag sätta på musik och då blir du oftast glad.

Just nu har du precis somnat, efter att i nästan en timme, när jag skulle försöka få dig att somna, legat och sjungit någon ny variant av "Rockspindeln", försökt killa mig genom att blåsa mig på magen, och rabblat "mamma, daddy, Saga" om och om igen.

Puss och kram från mamma

Skoj i gåstolen

I går fick Noam en gåstol. Tanken är dock inte att den ska användas som "lära-gå-stol" utan mest som stimulans med hjälp av aktivitetstavlan. Noam är ju en liten individ som helst vill ha konstant underhållning och stimulans. Och eftersom mamma och pappa då och då behöver göra annat än just undethålla, så verkade en gåstol vara en bra idé. Och det stämde. Noam älskar att sitta och slita i, slå på, prata med, tugga på aktivitetsbrädan. Se bilden.

Sakta men säkert

Sakta men säkert, med betoning på sakta, går försöken med smakportioner. Noam tycker fortfarande om sin havregröt, men förstår fortfarande inte riktigt att man ska svälja. Det mesta sipprar med andra ord ut på sidan, och hon blir riktigt ilsk ibland, p g a att hon inte lyckas få i sig så mycket som hon vill, verkar det som.

Vi har i alla fall nu investerat i en sådan där haklapp av plast, där maten samlas upp längs ned. Väl behövligt!

Favoriten är dock fortfarande kamomillté. Hon fullkomligt älskar det!

Viljan växer

Noam växer och växer, och förändras i takt med att hon utvecklas.

Från att ha varit en liten bebis, vars far i början oroade sig och trodde det var något fel på för att hon inte "kunde" gråta eller skrika, så har hon utvecklats till en dam med stark vilja.

Bland annat så tycker hon numera att det är rätt trist att ligga i vagnen. När hon fått nog börjar hon helt enkelt gråta eller prata med en väldigt arg ton. Om man då stannar vagnen och plockar fram bärselen istället, så skiner hon direkt upp i ett stort leende, eftersom hon snabbt lärt sig att synen av selen innebär att hon ska få komma upp ur vagnen.

Och om man sitter och leker med henne och för ett ögonblick tittar bort, eller än värre lämnar rummet en stund, så kan hon bli riktigt förbannad.

Och slutligen, att vara hemma en hel dag och bara ta det lugnt, det står inte högt på Noams lista över roliga saker. Tjejen vill att det ska hända något, helst hela tiden.

Det är lustigt, när jag läser i en bok jag har, om barnets utvecklingsfaser, så stämmer det mesta exakt. Boken ger bl a exempel på beteenden kring den ålder Noam är i nu, och följande utdrag ur boken skulle lika gärna kunna vara skrivna om Noam:

"Hon är kinkig när hon vill ha uppmärksamhet. Man måste leka med henne och sysselsätta henne. Bara man gör det är allt bra."

"Om man går ut ur rummet så får hon en skrikattack."

"Hon har börjat hävda sig mer och mer. Hon ställer krav och beordrar ilsket att man ska komma eller stanna kvar hos henne."

Riktigt kul att en stark vilja börjar visa sig.