Uppdatering - ett år senare

Slutade skriva för över ett år sedan. Insåg i dag att det var dumt. Som förälder glömmer man så lätt när, var och hur saker händer, eftersom barn utvecklas i en sådan snabb takt att man knappt hinner med. Bestämde därför att börja skriva igen. För Noam. Till Noam. Så att du, Noam, kan läsa detta när du blir äldre och börjar undra hur du var, hur saker var, när du var liten.

Du är nu ett år och snart åtta månader. Du började förskolan för två månader sedan, och du älskar det. Du verkar tycka allra mest om Saga, en kompis som är ungefär lika gammal som du.

Vi misstänker att du börjar komma in i den s k två års trotsen. Du, som alltid varit ett otroligt glatt och förnöjt barn, har helt plötsligt börjat vara väldigt arg, väldigt ofta. Det är ofta svårt att förstå vad du vill. Du vill ut när du är inne, du vill in när du är ute. Du skriker efter mat, men vill inte äta när det serveras. Du säger nej till det mesta när du är på det humöret. Och om vi förstår vad du vill, men ändå inte kan låta dig få din vilja igenom, så blir du jättearg. Du är självklart världens underbaraste barn ändå, men ibland är det lite svettigt för dina föräldrar just nu.

Du älskar att dansa och sjunger glatt med till Beyonces "Halo" och "All the single ladies". På förskolan säger de också att du tycker mycket om att dansa och sjunga. "Rockspindeln" är en favorit. Om du är på dåligt humör brukar jag sätta på musik och då blir du oftast glad.

Just nu har du precis somnat, efter att i nästan en timme, när jag skulle försöka få dig att somna, legat och sjungit någon ny variant av "Rockspindeln", försökt killa mig genom att blåsa mig på magen, och rabblat "mamma, daddy, Saga" om och om igen.

Puss och kram från mamma

På väg att nå "relationsvärlden"

I boken, som jag nämnde i föregående inlägg, finns också andra saker som stämmer med hur Noam är just nu. Det står skrivet:

"Hon sover väldigt oroligt. Ibland skriker hon med slutna ögon, som om hon hade en mardröm."

Detta är precis hur kvällarna sett ut för Noam den senaste veckan. Hon vaknar flera gånger efter att hon somnat och gråter. Ibland tar det rätt lång tid innan jag lyckas trösta henne. Och ofta verkar det också som om hon gråter i sömnen.

Enligt ovan nämnda bok är detta ett av de "orosmoln" som inträffar inför nästa utvecklingssteg, som hon kommer att nå inom några veckor.

Den utvecklingsfasen kallas tydligen "relationsvärlden" och innebär att Noam lär sigatt det finns mänga typer av relationer mellan de saker som utgör hennes värld. Bl a börjar hon nu förstå avstånd mellan saker och ting. Och hon förstår också att om hon inte kan se mamma eller pappa så skulle det kunna innebära att mamma och pappa är väldigt långt borta. Allt detta kan enligt boken vara väldigt skrämmande, vilket man ju kan förstå.

Inte lätt att vara en liten bebis i en stor värld.

Ännu en premiär

Ännu en premiär! Noam sov hela natten i sin egen säng.

Somnade vid halv åtta i sin egen säng och väckte sin mamma klockan sju i morse av att hon fortfarande låg i sin egen säng och jollrade och pillade sig mellan tårna.

(I vanliga fall somnar den lilla damen i sin egen säng, men hamnar i sina föräldrars säng i samband med nattamningen, och sover sen vidare där. Men i natt vaknade alltså inte den lilla sjusovaren för ett nattmål).

Brås på sin far

Noam brås garanterat på sin far. Hon pratar och pratar och pratar. Ibland när hon håller på att vakna, så börjar hon prata redan innan hon öppnat ögonen. Och det motsatta gäller när hon är på väg att somna. Ungen pratar sig själv till sömns. Ögonen blir tyngre och tyngre och är tillslut helt slutna, så det ser ut som om hon sover, men munnen går säkert en minut längre än ögonlocken orkar. Helt otroligt!

På bilden ovan sitter hon i sin nya fina stol. En av "premiärerna" nämnd i tidigare inlägg.