Att bli lämnad på förskolan

Efter dina tre inskolningsdagar på förskolan, då jag var med dig, hade du två-tre dagar då du var lite ledsen när vi lämnade dig på förskolan. Det gick dock över jättesnabbt enligt pedagogerna. Sedan dess har du bara ryckt på axlarna när vi lämnat dig på förskolan. Inte varit ledsen alls. Puss. Kram. Hej då. Det har varit skönt.

Men denna veckan, efter att du varit ledig torsdag, fredag, måndag, har du under tre dagar varit jätteledsen när vi lämnat dig. Du har inte velat att vi ska gå och när vi gjort det så har du gråtit ledsen och arg. Det gör såklart ont i hjärtat. Pedagogerna har dock sagt att det snabbt går över.

Idag stannade jag ändå kvar en bit ifrån förskolan för att titta på dig på avstånd för att se om det verkligen gick över snabbt och hur du verkade. Pedagogen Maja och du gick in i skjulet där ni brukar få välja leksaker. Jag hörde att du grät i en minut, sen kom ni ut ur skjulet med en hink och spade, du fortfarande i Majas famn, men jag hörde att du lät glad på rösten när du sade något.

Tryggt kändes det för mig. Och jag kunde lugnt gå till jobbet. Hoppas dock att du snart kommer att vara ditt vanliga, glada jag, och uppskatta att bli lämnad på förskolan.

Tillsammans med Saga i Aspuddsparken

Uppdatering - ett år senare

Slutade skriva för över ett år sedan. Insåg i dag att det var dumt. Som förälder glömmer man så lätt när, var och hur saker händer, eftersom barn utvecklas i en sådan snabb takt att man knappt hinner med. Bestämde därför att börja skriva igen. För Noam. Till Noam. Så att du, Noam, kan läsa detta när du blir äldre och börjar undra hur du var, hur saker var, när du var liten.

Du är nu ett år och snart åtta månader. Du började förskolan för två månader sedan, och du älskar det. Du verkar tycka allra mest om Saga, en kompis som är ungefär lika gammal som du.

Vi misstänker att du börjar komma in i den s k två års trotsen. Du, som alltid varit ett otroligt glatt och förnöjt barn, har helt plötsligt börjat vara väldigt arg, väldigt ofta. Det är ofta svårt att förstå vad du vill. Du vill ut när du är inne, du vill in när du är ute. Du skriker efter mat, men vill inte äta när det serveras. Du säger nej till det mesta när du är på det humöret. Och om vi förstår vad du vill, men ändå inte kan låta dig få din vilja igenom, så blir du jättearg. Du är självklart världens underbaraste barn ändå, men ibland är det lite svettigt för dina föräldrar just nu.

Du älskar att dansa och sjunger glatt med till Beyonces "Halo" och "All the single ladies". På förskolan säger de också att du tycker mycket om att dansa och sjunga. "Rockspindeln" är en favorit. Om du är på dåligt humör brukar jag sätta på musik och då blir du oftast glad.

Just nu har du precis somnat, efter att i nästan en timme, när jag skulle försöka få dig att somna, legat och sjungit någon ny variant av "Rockspindeln", försökt killa mig genom att blåsa mig på magen, och rabblat "mamma, daddy, Saga" om och om igen.

Puss och kram från mamma

Skoj i gåstolen

I går fick Noam en gåstol. Tanken är dock inte att den ska användas som "lära-gå-stol" utan mest som stimulans med hjälp av aktivitetstavlan. Noam är ju en liten individ som helst vill ha konstant underhållning och stimulans. Och eftersom mamma och pappa då och då behöver göra annat än just undethålla, så verkade en gåstol vara en bra idé. Och det stämde. Noam älskar att sitta och slita i, slå på, prata med, tugga på aktivitetsbrädan. Se bilden.

Babyrytmik

Var på babyrytmik i går. Det var första gången av många kommande tillfällen under hösten. Noam kommer att gå kl. 11 varje måndag. Verkar vara en hit. Hon såg ut att trivas som fisken i vattnet.

Simborgarmärket nästa

Noam hade sin första "lektion" babysim i går. Hela familjen begav sig till Aspuddsbadet för att tillsammans med andra bebisar och deras föräldrar plaska.

Noam verkade tycka mycket om det. I början verkade hon väldigt fascinerad av intrycken, lukterna, människorna, ljusen, temperaturen, den stora bassängen. Väl nere i vattnet verkade hon hur van som helst och plaskade och pratade medan ledaren försökte få en syl i vädret.

Vi tränade två grepp. Det ena innebar att föräldrar höll bebisar under bröst och haka och lät dem glida fram genom vattnet. Det andra innebar ligga och flyta på rygg med mammas eller pappas händer under huvud och rumpa. Slutligen fick Noam också ligga på en madrass, som flöt i vattnet, med en spegel ovanför sig. Noam som älskar att titta på sig själv i spegel blev alldeles till sig och sprattlade med armar och ben och pratade glatt med sin spegelbild.

Efter simpasset kom läraren fram och sade att Noam är väldigt tuff och väldigt stark för sin ålder. Mamma och pappa växte några centimeter av stolthet.

Noam sov gott efter simpasset.

Sött är mums

Efter att Noam vid varje smakportionsförsök, under en lång tid, gapat glatt, men sedan knappt svalt något, utan bara spottat och lekt med maten, så gjorde hennes frustrerade mor det förbjudna. Hon köpte en söt och god banan - och persikopuré på burk, för att desta om det kanske lättare skulle slinka ner.

Mycket riktigt. Det var en succé. Noam åt så glatt att hennes mor till och med glömde bort att hon inte bör äta så mycket första gången. (Det verkar dock som om hennes mage och dylikt klarade skrovmålet utan problem).

Sedan dess har vi glatt blandat den söta purén med gröt och då äter damen även gröt med ett stort leende,

Mycket kladd blir det, men det känns som överkurs att börja träna bordskick redan. Dessutom är hon hur söt som helst med gröt och puré på händer, armar och i hela ansiktet.

Får se om det lilla trollet nu någonsin kommer att börja äta vanlig mat. (Enligt dem som säger sig veta är det ju bättre om bebisar först lär sig äta icke söta saker, innan de ger sig på de mumsiga fruktpuréerna). Men det går säkert bra. Jag får väl blanda i lite vitlök och annat gott så slinker säkert även det ned så småningsom.