Sakta men säkert, med betoning på sakta, går försöken med smakportioner. Noam tycker fortfarande om sin havregröt, men förstår fortfarande inte riktigt att man ska svälja. Det mesta sipprar med andra ord ut på sidan, och hon blir riktigt ilsk ibland, p g a att hon inte lyckas få i sig så mycket som hon vill, verkar det som.
Vi har i alla fall nu investerat i en sådan där haklapp av plast, där maten samlas upp längs ned. Väl behövligt!
Favoriten är dock fortfarande kamomillté. Hon fullkomligt älskar det!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment