Simborgarmärket nästa

Noam hade sin första "lektion" babysim i går. Hela familjen begav sig till Aspuddsbadet för att tillsammans med andra bebisar och deras föräldrar plaska.

Noam verkade tycka mycket om det. I början verkade hon väldigt fascinerad av intrycken, lukterna, människorna, ljusen, temperaturen, den stora bassängen. Väl nere i vattnet verkade hon hur van som helst och plaskade och pratade medan ledaren försökte få en syl i vädret.

Vi tränade två grepp. Det ena innebar att föräldrar höll bebisar under bröst och haka och lät dem glida fram genom vattnet. Det andra innebar ligga och flyta på rygg med mammas eller pappas händer under huvud och rumpa. Slutligen fick Noam också ligga på en madrass, som flöt i vattnet, med en spegel ovanför sig. Noam som älskar att titta på sig själv i spegel blev alldeles till sig och sprattlade med armar och ben och pratade glatt med sin spegelbild.

Efter simpasset kom läraren fram och sade att Noam är väldigt tuff och väldigt stark för sin ålder. Mamma och pappa växte några centimeter av stolthet.

Noam sov gott efter simpasset.

Sött är mums

Efter att Noam vid varje smakportionsförsök, under en lång tid, gapat glatt, men sedan knappt svalt något, utan bara spottat och lekt med maten, så gjorde hennes frustrerade mor det förbjudna. Hon köpte en söt och god banan - och persikopuré på burk, för att desta om det kanske lättare skulle slinka ner.

Mycket riktigt. Det var en succé. Noam åt så glatt att hennes mor till och med glömde bort att hon inte bör äta så mycket första gången. (Det verkar dock som om hennes mage och dylikt klarade skrovmålet utan problem).

Sedan dess har vi glatt blandat den söta purén med gröt och då äter damen även gröt med ett stort leende,

Mycket kladd blir det, men det känns som överkurs att börja träna bordskick redan. Dessutom är hon hur söt som helst med gröt och puré på händer, armar och i hela ansiktet.

Får se om det lilla trollet nu någonsin kommer att börja äta vanlig mat. (Enligt dem som säger sig veta är det ju bättre om bebisar först lär sig äta icke söta saker, innan de ger sig på de mumsiga fruktpuréerna). Men det går säkert bra. Jag får väl blanda i lite vitlök och annat gott så slinker säkert även det ned så småningsom.

Premiärtur i gungorna

I går hade Noam besök av Tova som är 4 år.
Tova och Noam var i lekparken tillsammans.
Varje gång Tova hade åkt nedför rutchkanan så sprang hon och klappade Noam på kinden.
Sedan kom Tova på att Noam faktiskt kan gunga i de mindre gungorna om man höll i henne.
Så så fick det bli.
Noam i gungan. Jag som höll i Noam. Och Tova som puttade på gungan och gav Noam en puss vid varje putt.
Noam verkade tycka att det var riktigt kul och mysigt.

Rapport från BVC-besök

Noam var på BVC i förrgår för vaccintionsomgång två. Det gick bra. Hon var väldigt pigg och glad under kvällen, fick feber dagen efter, men hanterade det väldigt bra, var bara lite mer dämpad än vanligt. I dag är hon dock sitt vanliga energiska jag igen.

Noam väger nu 6,8 kg och är 64 cm lång.

Modevisning

Och så här ser alltså de tidigare nämnda, fortfarande alldeles för stora, Converse All Star-skorna ut.

Grönt är skönt

Den bruna och gröna klänningen som Noam fått av sin Moster visar sig perfekt i dessa ärtpuré-tider. Ärt-spott-fläckarna" smälter väl in i klänningens färger. Noam spottar med andra ord fortfarande hellre ut maten än sväljer den.

Sakta men säkert

Sakta men säkert, med betoning på sakta, går försöken med smakportioner. Noam tycker fortfarande om sin havregröt, men förstår fortfarande inte riktigt att man ska svälja. Det mesta sipprar med andra ord ut på sidan, och hon blir riktigt ilsk ibland, p g a att hon inte lyckas få i sig så mycket som hon vill, verkar det som.

Vi har i alla fall nu investerat i en sådan där haklapp av plast, där maten samlas upp längs ned. Väl behövligt!

Favoriten är dock fortfarande kamomillté. Hon fullkomligt älskar det!

Sent tycke för babygym

Noam har äntligen börjat tycka om sitt babygym. Kan ligga och jollra och slita i sakerna rätt länge.

Hipp hurra sa Noam

Hm, tror att jag på videon av Noam's första smakportion säger att det var en succé. Jag tar tillbaka det.

De senaste två dagarna har Noam blivit förbannad bara av synen av morotspuré. Så idag gav vi oss på att prova gröt istället.

Det lilla trollet fullkomlit älskade det. Så nu står Hipp Ekologisk Havregröt på menyn några dagar framåt.

Vi ger oss på det mer avancerade om några dagar igen.

På väg att nå "relationsvärlden"

I boken, som jag nämnde i föregående inlägg, finns också andra saker som stämmer med hur Noam är just nu. Det står skrivet:

"Hon sover väldigt oroligt. Ibland skriker hon med slutna ögon, som om hon hade en mardröm."

Detta är precis hur kvällarna sett ut för Noam den senaste veckan. Hon vaknar flera gånger efter att hon somnat och gråter. Ibland tar det rätt lång tid innan jag lyckas trösta henne. Och ofta verkar det också som om hon gråter i sömnen.

Enligt ovan nämnda bok är detta ett av de "orosmoln" som inträffar inför nästa utvecklingssteg, som hon kommer att nå inom några veckor.

Den utvecklingsfasen kallas tydligen "relationsvärlden" och innebär att Noam lär sigatt det finns mänga typer av relationer mellan de saker som utgör hennes värld. Bl a börjar hon nu förstå avstånd mellan saker och ting. Och hon förstår också att om hon inte kan se mamma eller pappa så skulle det kunna innebära att mamma och pappa är väldigt långt borta. Allt detta kan enligt boken vara väldigt skrämmande, vilket man ju kan förstå.

Inte lätt att vara en liten bebis i en stor värld.

Viljan växer

Noam växer och växer, och förändras i takt med att hon utvecklas.

Från att ha varit en liten bebis, vars far i början oroade sig och trodde det var något fel på för att hon inte "kunde" gråta eller skrika, så har hon utvecklats till en dam med stark vilja.

Bland annat så tycker hon numera att det är rätt trist att ligga i vagnen. När hon fått nog börjar hon helt enkelt gråta eller prata med en väldigt arg ton. Om man då stannar vagnen och plockar fram bärselen istället, så skiner hon direkt upp i ett stort leende, eftersom hon snabbt lärt sig att synen av selen innebär att hon ska få komma upp ur vagnen.

Och om man sitter och leker med henne och för ett ögonblick tittar bort, eller än värre lämnar rummet en stund, så kan hon bli riktigt förbannad.

Och slutligen, att vara hemma en hel dag och bara ta det lugnt, det står inte högt på Noams lista över roliga saker. Tjejen vill att det ska hända något, helst hela tiden.

Det är lustigt, när jag läser i en bok jag har, om barnets utvecklingsfaser, så stämmer det mesta exakt. Boken ger bl a exempel på beteenden kring den ålder Noam är i nu, och följande utdrag ur boken skulle lika gärna kunna vara skrivna om Noam:

"Hon är kinkig när hon vill ha uppmärksamhet. Man måste leka med henne och sysselsätta henne. Bara man gör det är allt bra."

"Om man går ut ur rummet så får hon en skrikattack."

"Hon har börjat hävda sig mer och mer. Hon ställer krav och beordrar ilsket att man ska komma eller stanna kvar hos henne."

Riktigt kul att en stark vilja börjar visa sig.