Skoj i gåstolen

I går fick Noam en gåstol. Tanken är dock inte att den ska användas som "lära-gå-stol" utan mest som stimulans med hjälp av aktivitetstavlan. Noam är ju en liten individ som helst vill ha konstant underhållning och stimulans. Och eftersom mamma och pappa då och då behöver göra annat än just undethålla, så verkade en gåstol vara en bra idé. Och det stämde. Noam älskar att sitta och slita i, slå på, prata med, tugga på aktivitetsbrädan. Se bilden.

Babyrytmik

Var på babyrytmik i går. Det var första gången av många kommande tillfällen under hösten. Noam kommer att gå kl. 11 varje måndag. Verkar vara en hit. Hon såg ut att trivas som fisken i vattnet.

Simborgarmärket nästa

Noam hade sin första "lektion" babysim i går. Hela familjen begav sig till Aspuddsbadet för att tillsammans med andra bebisar och deras föräldrar plaska.

Noam verkade tycka mycket om det. I början verkade hon väldigt fascinerad av intrycken, lukterna, människorna, ljusen, temperaturen, den stora bassängen. Väl nere i vattnet verkade hon hur van som helst och plaskade och pratade medan ledaren försökte få en syl i vädret.

Vi tränade två grepp. Det ena innebar att föräldrar höll bebisar under bröst och haka och lät dem glida fram genom vattnet. Det andra innebar ligga och flyta på rygg med mammas eller pappas händer under huvud och rumpa. Slutligen fick Noam också ligga på en madrass, som flöt i vattnet, med en spegel ovanför sig. Noam som älskar att titta på sig själv i spegel blev alldeles till sig och sprattlade med armar och ben och pratade glatt med sin spegelbild.

Efter simpasset kom läraren fram och sade att Noam är väldigt tuff och väldigt stark för sin ålder. Mamma och pappa växte några centimeter av stolthet.

Noam sov gott efter simpasset.

Sött är mums

Efter att Noam vid varje smakportionsförsök, under en lång tid, gapat glatt, men sedan knappt svalt något, utan bara spottat och lekt med maten, så gjorde hennes frustrerade mor det förbjudna. Hon köpte en söt och god banan - och persikopuré på burk, för att desta om det kanske lättare skulle slinka ner.

Mycket riktigt. Det var en succé. Noam åt så glatt att hennes mor till och med glömde bort att hon inte bör äta så mycket första gången. (Det verkar dock som om hennes mage och dylikt klarade skrovmålet utan problem).

Sedan dess har vi glatt blandat den söta purén med gröt och då äter damen även gröt med ett stort leende,

Mycket kladd blir det, men det känns som överkurs att börja träna bordskick redan. Dessutom är hon hur söt som helst med gröt och puré på händer, armar och i hela ansiktet.

Får se om det lilla trollet nu någonsin kommer att börja äta vanlig mat. (Enligt dem som säger sig veta är det ju bättre om bebisar först lär sig äta icke söta saker, innan de ger sig på de mumsiga fruktpuréerna). Men det går säkert bra. Jag får väl blanda i lite vitlök och annat gott så slinker säkert även det ned så småningsom.

Premiärtur i gungorna

I går hade Noam besök av Tova som är 4 år.
Tova och Noam var i lekparken tillsammans.
Varje gång Tova hade åkt nedför rutchkanan så sprang hon och klappade Noam på kinden.
Sedan kom Tova på att Noam faktiskt kan gunga i de mindre gungorna om man höll i henne.
Så så fick det bli.
Noam i gungan. Jag som höll i Noam. Och Tova som puttade på gungan och gav Noam en puss vid varje putt.
Noam verkade tycka att det var riktigt kul och mysigt.

Rapport från BVC-besök

Noam var på BVC i förrgår för vaccintionsomgång två. Det gick bra. Hon var väldigt pigg och glad under kvällen, fick feber dagen efter, men hanterade det väldigt bra, var bara lite mer dämpad än vanligt. I dag är hon dock sitt vanliga energiska jag igen.

Noam väger nu 6,8 kg och är 64 cm lång.

Modevisning

Och så här ser alltså de tidigare nämnda, fortfarande alldeles för stora, Converse All Star-skorna ut.

Grönt är skönt

Den bruna och gröna klänningen som Noam fått av sin Moster visar sig perfekt i dessa ärtpuré-tider. Ärt-spott-fläckarna" smälter väl in i klänningens färger. Noam spottar med andra ord fortfarande hellre ut maten än sväljer den.

Sakta men säkert

Sakta men säkert, med betoning på sakta, går försöken med smakportioner. Noam tycker fortfarande om sin havregröt, men förstår fortfarande inte riktigt att man ska svälja. Det mesta sipprar med andra ord ut på sidan, och hon blir riktigt ilsk ibland, p g a att hon inte lyckas få i sig så mycket som hon vill, verkar det som.

Vi har i alla fall nu investerat i en sådan där haklapp av plast, där maten samlas upp längs ned. Väl behövligt!

Favoriten är dock fortfarande kamomillté. Hon fullkomligt älskar det!

Sent tycke för babygym

Noam har äntligen börjat tycka om sitt babygym. Kan ligga och jollra och slita i sakerna rätt länge.

Hipp hurra sa Noam

Hm, tror att jag på videon av Noam's första smakportion säger att det var en succé. Jag tar tillbaka det.

De senaste två dagarna har Noam blivit förbannad bara av synen av morotspuré. Så idag gav vi oss på att prova gröt istället.

Det lilla trollet fullkomlit älskade det. Så nu står Hipp Ekologisk Havregröt på menyn några dagar framåt.

Vi ger oss på det mer avancerade om några dagar igen.

På väg att nå "relationsvärlden"

I boken, som jag nämnde i föregående inlägg, finns också andra saker som stämmer med hur Noam är just nu. Det står skrivet:

"Hon sover väldigt oroligt. Ibland skriker hon med slutna ögon, som om hon hade en mardröm."

Detta är precis hur kvällarna sett ut för Noam den senaste veckan. Hon vaknar flera gånger efter att hon somnat och gråter. Ibland tar det rätt lång tid innan jag lyckas trösta henne. Och ofta verkar det också som om hon gråter i sömnen.

Enligt ovan nämnda bok är detta ett av de "orosmoln" som inträffar inför nästa utvecklingssteg, som hon kommer att nå inom några veckor.

Den utvecklingsfasen kallas tydligen "relationsvärlden" och innebär att Noam lär sigatt det finns mänga typer av relationer mellan de saker som utgör hennes värld. Bl a börjar hon nu förstå avstånd mellan saker och ting. Och hon förstår också att om hon inte kan se mamma eller pappa så skulle det kunna innebära att mamma och pappa är väldigt långt borta. Allt detta kan enligt boken vara väldigt skrämmande, vilket man ju kan förstå.

Inte lätt att vara en liten bebis i en stor värld.

Viljan växer

Noam växer och växer, och förändras i takt med att hon utvecklas.

Från att ha varit en liten bebis, vars far i början oroade sig och trodde det var något fel på för att hon inte "kunde" gråta eller skrika, så har hon utvecklats till en dam med stark vilja.

Bland annat så tycker hon numera att det är rätt trist att ligga i vagnen. När hon fått nog börjar hon helt enkelt gråta eller prata med en väldigt arg ton. Om man då stannar vagnen och plockar fram bärselen istället, så skiner hon direkt upp i ett stort leende, eftersom hon snabbt lärt sig att synen av selen innebär att hon ska få komma upp ur vagnen.

Och om man sitter och leker med henne och för ett ögonblick tittar bort, eller än värre lämnar rummet en stund, så kan hon bli riktigt förbannad.

Och slutligen, att vara hemma en hel dag och bara ta det lugnt, det står inte högt på Noams lista över roliga saker. Tjejen vill att det ska hända något, helst hela tiden.

Det är lustigt, när jag läser i en bok jag har, om barnets utvecklingsfaser, så stämmer det mesta exakt. Boken ger bl a exempel på beteenden kring den ålder Noam är i nu, och följande utdrag ur boken skulle lika gärna kunna vara skrivna om Noam:

"Hon är kinkig när hon vill ha uppmärksamhet. Man måste leka med henne och sysselsätta henne. Bara man gör det är allt bra."

"Om man går ut ur rummet så får hon en skrikattack."

"Hon har börjat hävda sig mer och mer. Hon ställer krav och beordrar ilsket att man ska komma eller stanna kvar hos henne."

Riktigt kul att en stark vilja börjar visa sig.

Kämpar vidare

På bilden ovan smaskas det på ett plommon. Noam verkade älska smaken och det blev rätt så kladdigt. Dock sägs det ju att bebisar inte bör äta söta fruktpuréer innan de lärt sig äta mindre söta saker, så som grönsakpuréer. Så vi kämpar vidare med dessa. Har nu gått vidare från potatispuré till morotspuré. Dock är morospuré inte så populärt, så idag blandade vi den med den numera bekanta smaken av potatispuré och då gick det ner en hel del.

Dock vet mor och far, av blöjinnehållet att döma, att det trots grimaser gick ner en del morötter även i går. Och ja, kära gudmor Caroline, din kommentar till filmen stämmer mycket väl. Lukten har redan förändrats. Och inte till det bättre. Men vad står inte mor och far ut med av kärlek.

Ännu en premiär

Ännu en premiär! Noam sov hela natten i sin egen säng.

Somnade vid halv åtta i sin egen säng och väckte sin mamma klockan sju i morse av att hon fortfarande låg i sin egen säng och jollrade och pillade sig mellan tårna.

(I vanliga fall somnar den lilla damen i sin egen säng, men hamnar i sina föräldrars säng i samband med nattamningen, och sover sen vidare där. Men i natt vaknade alltså inte den lilla sjusovaren för ett nattmål).

Brås på sin far

Noam brås garanterat på sin far. Hon pratar och pratar och pratar. Ibland när hon håller på att vakna, så börjar hon prata redan innan hon öppnat ögonen. Och det motsatta gäller när hon är på väg att somna. Ungen pratar sig själv till sömns. Ögonen blir tyngre och tyngre och är tillslut helt slutna, så det ser ut som om hon sover, men munnen går säkert en minut längre än ögonlocken orkar. Helt otroligt!

På bilden ovan sitter hon i sin nya fina stol. En av "premiärerna" nämnd i tidigare inlägg.

Bad i Mälaren med Moster Malin

I dag var Noam vid Mälaren tillsammans med Moster Malin. Ja, mor och far var också med såklart, men det var Moster Malin som stod för Noams underhållning. Underhållning bestod bland annat i att låta Noam doppa fötterna i Mälaren. Enligt Moster Malin var Noam väldigt fascinerad av vågorna.

En tandlös gammal dam

Misstänker att Noam är på väg att få tänder. Enorma mängder saliv, båda händerna långt inne i munnen, och ovanligt mycket gnäll (ja, för att vara henne i alla fall). Men det som verkligen är avgörande för teorin är att hon verkar gnugga sitt tandkött med hjälp av tungan och insidan av läppen. När hon gör detta ser hon ut som en tandlös gammal dam. Ser hur roligt ut som helst.

Modeoffret Noam

Noam har blivit ett modeoffer. I går, när en vän kom på besök, hade hon med sig ett par Converseskor till Noam. Kunde dock inte låta bli att tycka att Noam var rätt söt i dessa opraktiska, säkert alldeles för dyra, skor.

Noams första smakportion - the movie

Premiär x 3

Den sker många premiärer just nu.

För några dagar sedan köpte vi en hög barnstol till Noam. En sådan som når upp til höjd med matbordet. På så sätt kan hon sitta med när vi äter. Eller sitta och leka med saker framför sig, eftersom den har en bricka. Eller bara sitta i när vi lagar mat, bakar eller dylikt, eftersom hon får bättre uppsikt från den än från golvet.

I dag tog vi dessutom ut liggdelen ur vagnen. Eftersom Noam vänder och vrider sig så mycket nu, så känder inte liggdelen säker längre, Istället använder vi nu bara sittdelen, i liggande ställning, eftersom man till denna har bälten, som man kan spänna fast den lilla slingrande damen i.

Och så den största premiären av alla. Det där som man inte fattade hur stort det var innan man själv fick barn. Det där som gör att hon helt plötsligt känns så mycket större. Jag talar självklart om smakpertionerna.

Noam har alltså idag, för första gången, smakat på mat. Potatispuré stod på menyn. Hon gapade glatt varje gång jag gav henne skeden, men jag betvivlar att speciellt mycket hamnade i magen på henne. Hon visste liksom inte vad hon skulle göra med det där konstiga som hamnade i munnen, så det mesta rann sakta ut i mungiporna.

Vi filmade dock självklart denna stora premiär, så jag kommer att lägga upp filmsnutten här så småningom.

Puppan

Varje morgon, ligger Noam naken på golvet i badrummet, för att hon tycker om att vara naken och för att det är bra att vädra rumpan då och då.

Där ligger hon och pratar och sprattlar medan jag duschar, klär på mig och fixar med mina andra morgonbestyr. På senaste tiden har det blivit mycket mer rullande än sprattlande. Fram och tillbaka. På rygg ena sekunden, för att ha rullat över på mage i nästa sekund.

När jag i morse tittade ut, från bakom duschdraperiet, låg min älskade lilla dotter inlindad i filten hon låg på.

Hon hade alltså gripit tag i ena sidan på filten och sedan rullat, och rullat och rullat lite till, tills hon låg inlindad, som en larv i en puppa.

Lustigt, det var bara någon vecka sedan jag trodde att hon aldrig skulle lära sig rulla runt "på riktigt". Fram till nyligen har hon liksom bara tippat över från mage till rygg och sett chockad ut när hon gjort det. Nu ligger hon knappt stilla en sekund.

En blogg - bara om Noam

Bestämde mig så idag, att skapa ännu en liten blogg, som bara ska handla om Noam. Helt ointressant för de flesta, men aningen intresant för några få. Nära och kära, som vill läsa om hennes framsteg. Noam, när hon i framtiden börjar undra hur det egentligen var när hon var barn.

Har nämligen, när jag av naturliga skäl börjat fråga mina föräldrar om min spädbarnstid, upptäckt att deras minne sviktar. Och eftersom jag betvivlar att jag kommer att ha ett bättre minne än dem, när Noam en vacker dag börjar ställa frågor, så ger jag mig själv nu möjligheten att bara säga: "Älskade dotter, här har du bloggadressen, läs själv".

Så, här börjar det alltså, när Noam nu är 4,5 månader gammal. Jösses vad tiden går fort.